Det främsta frågetecknet vid långvarig vistelse i Spanien är om man ska vara bofast (residente) eller ej bofast (no residente). Skillnaden är främst i vilket land man gör sin självdeklaration. Som medborgare i annat EU-land söker man inte residencia, utan man bedöms som bofast om man vistas mer än halva året (183 dagar) i Spanien. Du som läser denna artikel kan med andra ord vara residente utan att ha vetat om det.
En av de viktigaste sakerna att förstå är att du inte kan välja om du vill vara skriven eller inte i Spanien. Det är avhängigt av hur lång tid du vistas i landet. En annan sak är i vilken utsträckning du väljer att redovisa din verkliga Spanienvistelse. Med öppna gränser är det svårt för myndigheterna att kontrollera hur länge du verkligen vistas i Spanien, men inte omöjligt!
De senaste åren har informationsutbytet mellan spanska och svenska myndigheter stärkts, främst när det gäller skatter och banktillgångar. De spanska myndigheterna har numera även tillgång till elräkningen i din spanska bostad och kan på så vis kontrollera hur långa tider på året den brukas.
Informationsutbytet har för övrigt visat sig orsaka en hel del problem. Detta uppmärksammas av Lucia Fuentes, på Familjensjurist.
– Tyvärr sker informationsutbytet ofta utan någon sorts filtrering. Detta innebär att om man till exempel bor permanent i Spanien och säljer aktier i Sverige för
50 000 euro är just det beloppet som Spanien betraktar som en inkomst, eftersom Sverige inte specificerat vilken som är reavinsten.
Men låt oss gå tillbaka till vad regelverket säger om residencia. Juristen Charlotte Andersson på Linguaiuris i Sevilla förklarar att det i Spanien saknas ett samordnat system för folkbokföring, motsvarande det svenska folkbokföringsregistret som hanteras av Skatteverket.
– För att få ett spanskt ID-nummer för utlänningar (NIE) och registrera sig som residente (bofast) eller no residente (ej bofast) i Spanien måste man kontakta flera olika myndigheter. Enligt spansk lag kan du dessutom anses ha din skatterättsliga hemvist (residencia fiscal) i Spanien även om du låter bli att registrera dig hos spanska skatteverket.
Det finns tre olika former av registrering i Spanien, som ej bör förväxlas. Det första av dem är införskaffande av skattenummer för utlänningar (NIE). Detta behövs exempelvis vid köp av fastighet i Spanien. Den andra registreringen är mantalsskrivning («empadronamiento») i den spanska hemkommunen. Båda dessa kan göras, oavsett om man är bofast eller inte i Spanien. Den tredje registreringen är «residencia fiscal» och innebär att man bekräftar sin spanska adress som skatterättslig hemvinst. Detta är synonymt med residencia.
– Ett vanligt missförstånd är skillnaden mellan att vara «empadronado» och att vara resident. Empadronamiento kan liknas vid folkbokföring. Det gör man hos kommunen «Ayuntamiento», men eftersom samtliga myndigheter i Spanien inte är kopplade till varandra på samma sätt som i Sverige händer det att informationen om att en viss person är folkbokförd i en viss kommun missas av staten, berättar Lucia Fuentes, på Familjensjurist.
Vilket är då «bäst», att bli «residente» i Spanien eller att vara fortsatt skriven i Sverige? Det finns naturligtvis inget generellt svar på detta, utan beror helt på den individuella situationen. Dessutom är regelverket som sagt tydligt.
– Förut fanns det klara fördelar med att skriva sig i Spanien, framförallt gällande arvsskatten. Med de nya direktiven från EU ska dock ej residenta i Spanien inte längre betala högre arvsskatt än residenta. Man måste studera varje enskilt fall för att kunna svara på vad som är fördelaktigt, säger Lucia Fuentes.
Bosse Wennertorp på revisorsfirman Global Accounting i Marbella anser att det som regel är skattemässigt intressant att vara skriven i Spanien.
– Om man inte har en särskilt stor förmögenhet är det så. Visserligen har Spanien fortfarande förmögenhets- och arvsskatt, men om man planerar rätt är det normala att man sparar skattepengar.
Detta styrks av Lucia Fuentes.
– Förmögenhetsskatten togs bort i Spanien 2007 men återinfördes som en provisorisk skatt som fortfarande gäller 2015. Det påverkar dock väldigt få eftersom den tillämpas bara vid höga värden. Är man resident i Spanien betalar man förmögenhetsskatt för fastighet värd över 300 000 euro och bankinnehav (bankkonton, fonder, aktier med mera) över 700 000 euro. Är man ett par som äger allt gemensamt måste bostaden vara värd mer än 600 000 euro och bankinnehavet över 1,4 miljoner euro för att man ska vara skyldig att betala förmögenhetsskatt. Skatten går enligt tabell från 0,2 upp till 2,5 procent av det som överstiger nämnda värden.
